Okej, ibland tänker man helt snett. Scenario: Jag sitter på jobbet och har tid över, så jag tänker att jag ska läsa en bloggartikelserie om dynamiska serverkontroller som jag länge velat ta en närmare titt på. Jag bestämmer mig för att skriva ut artiklarna för att låta ögonen vila från datorskärmen. Artiklarna är populära och har många kommentarer längst ned och jag är intre intresserad av att läsa dem, så jag markerar själva artikeltexten och högerklickar, övertygad om att hitta en ”Print selection”-funktion i Firefox’ contextmeny. Ingen sådan existerar. Jag blir irriterad. Det är ju helt uppenbart att folk vill skriva ut delar av texter och inte bara hela sidor! Börjar googla efter ett addon som fixar biffen, men hittar inget. Helt otroligt. Jag hittar dock en artikel som skriver om varför IE7 har bättre utskriftsfunktioner än Firefox och där nämner de just denna saknade funktion.

Vad göra? Jag testar funktionen, gottar mig och skriver till och med ett blogginlägg som steg för steg beskriver hur man använder denna fantastiska nyhet. Jag publicerar mitt blogginlägg och känner mig nöjd över att ha skrivit två inlägg innan klockan 1030 en arbetsdag.

Sedan kommer insikten. I utskriftsdialigen, ni vet den där som finns i alla program och alltid har funnits där – kan man oftast välja mellan ”All pages”, ”Pages from X to Y” och ”Selection”. Selection! Dags att vakna kanske? Jag har faktiskt aldrig använt det utskriftsalternativet tidigare och därför tänker jag inte på det, men jag har så klart sett det och det är lite skrämmande att jag inte kan komma ihåg det när jag verkligen aktivt försöker hitta en lösning.

Parentes: följden blev att jag tog bort min fina tutorial om hur man skriver ut markerad text i IE7 (ungefär 30 sekunder efter att jag publicerat den). Men sedan skrev jag detta inlägg istället, så jag har i slutändan trots allt varit blogg-duktig!

Härom dagen hade jag en del tid över mot slutet av arbetsdagen och eftersom jag saknar förmågan att slösurfa hade jag fruktansvärt långtråkigt. Tills jag av en slump hittade ett Flashspel som heter Desktop Tower Defense. Det går ut på att man genom att bygga upp ett system av små försvarstorn ska hindra horder av småkryp från att korsa ens skrivbord. Galet addiktivt! Prova bara om du verkligen har tid att slå ihjäl.

Desktop Tower Defense finns exempelvis här.

Uppdatering: Ett annat liknande idlarspel är Onslaught, som du hittar här.

Som jag nämnt tidigare så har jag haft Call of Duty 4 – Modern Warfare (CoD4) liggande på mitt skrivbord, inplastat och fint, i väntan på tid att spela det. Nu har jag haft det – förra helgen bröt jag förpackningen och tog mig an singelplayerkampanjen. Jag tänkte dela med mig lite av mina intryck från spelet.

Till skillnad från de tidigare Call of Duty-spelen utspelar sig fyran som namnet antyder i nutiden (istället för andra världskriget). Handlingen kretsar kring jakten på en grupp terrorister som tycks ha kommit över kärnvapen, och spelaren intar (främst) rollen som soldat i SAS eller USAs marinkår.

I likhet med tidigare spel i serien är man fortfarande ”en i mängden” – man springer inte omkring som en enmansarmé och härjar, utan oftast (beroende på uppdrag och situation) tillsammans med ett team, vilket är något jag uppskattar storligen. I kombination med riktigt realistisk grafik och bra ljud bidrar det till en stark upplevelse där man (åtminstone jag) har svårt att inte leva mig in i spelet. Tempot är ofta högt, striderna ibland kaosartade och man vill liksom inte titta upp från bakom muren där man sitter och trycker när kulorna viner över huvudet.

En annan sak som Infinity Ward (som gjort spelet) har lyckats mycket bra med är de olika filmiska inslagen – mellansekvenser där man fortfarande är en del av scenen men inte kan göra riktigt vad som helst. En mycket bra lösning där man driver handlingen framåt utan att tvinga spelaren att sitta helt passiv. Istället för att knyta spelaren till en enda karaktär får man känslan av att betrakta händelseförloppet från ögonen på flera olika personer, ett läckert grepp.

Något jag upplevde som negativt var känslan av att striderna var ganska hårt styrda – man avancerar en bit, sedan kommer man till ett område där det plötsligt väller fram fiender och där blir man kvar ett tag tills någon ropar ”All clear!” över radion och då går man vidare till nästa område där fienderna sitter och lurar. Det följer liksom ett mönster som man ganska snabbt ser, vilket är lite tråkigt. Så tänkte jag i alla fall i början, och det stämmer väl hyfsat bra. Men vad jag upptäckte mot slutet av spelet är att striderna ändå är dynamiska till en viss grad – om jag till exempel struntar i att ta skydd och sitta och skjuta på nissarna från långt håll, där det ”är tänkt”, och istället chargar fram eller flankerar dem, då kan man dels komma vidare snabbare och dels få dem att dyka upp i en annan ordning.

Exempel: teamet kommer in på en gårdsplan och plötsligt ropar någon över radion att det sitter fiender på taket till ett fyravåningshus rakt fram. Efter att vi klarat av dem och tagit oss några steg längre fram dyker det upp terrorister på andra våningen i ett hus till höger, och vi fastnar igen med att hantera situationen. Om jag istället direkt sprungit in till höger och upp för en brandstege till övervåningen så ser jag med en gång att där sitter fiender, och då upptäcker resten av teamet dem också. Först efteråt när jag kommer ner igen får vi syn på killarna på taket rakt fram – en annan ordning av händelserna, som tidigare kändes så hårt scriptade. Jag kan fortfarande tycka att det är lite väl statiska strider, men jag kommer samtidigt inte på något annat spel som löst det snyggare. Det är ett linjärt spel, men känns väldigt levande ändå.

Allt som allt är jag hur nöjd och imponerad som helst – och då har jag i princip bara kört singleplayerkampanjen. Metacritics ger PC-versionen 93 av 100 i totalbetyg – jag kan till fullo ställa mig bakom den siffran. Gravt snygg grafik, fantastiskt realistiska karaktärsanimationer och en atmosfär som får en att uppleva händelserna snarare än att bara spela igenom dem. Rekommenderas!

Denna är nog rätt gammal, men jag som är lite långsam av mig hittade den precis. Det är en 2D-version av spelet Portal, gjort i Flash. Kanske är kul som tidsfördriv när det är downtime på jobbet? (Parentes: finns det någon annan än jag som har downtime på jobbet?)

http://portal.wecreatestuff.com/

Jag satt nyligen och prototypade lite med Google Maps API för första gången, och gottade mig rätt mycket. Förutom en sak – sidan jag arbetade med laddades in fruktansvärt långsamt i Firefox, det tog säkert tre-fyra sekunder. I Internet Explorer laddade den nästan ögonblickligen. Vadan detta? Det brukar ju vara tvärt om…

Jag misstänkte ganska snart att det hela hade med Firebug att göra, så jag inaktiverade det via dess egna inställningsmenyer. Ingen skillnad. Jag sov på saken. Dagen därpå (idag) tänkte jag att det måste ha med något Firefox-addon att göra, eftersom jag inte kunde hitta någon officiell information om att detta skulle vara ett känt fel eller liknande.

Jag testade att inaktivera samtliga addons via Firefox addon-meny, och vips så gick det mycket snabbt att ladda kartan! Efter att ha slagit på dem ett efter ett igen så insåg jag att det verkligen var Firebug som var boven – det räcker inte med att välja ”Disable Firebug” i dess egna menyer, man måste på riktigt inaktivera hela addonet.

Kanske kan spara någon lite tid.