Tonårssajten Lunarstorm var det hett någonstans kring år 2000 men har på senare år tappat användare i en stadig ström. Nu har företaget bakom sajten officiellt gått ut med nyheten att Lunarstorm kommer att läggas ner; sajten stänger dörrarna för gott den 8:e augusti i år. Detta innebär att det är dags för den som har skrivit blogg eller lagt upp en massa bilder på Lunarstorm att försöka rädda det som man vill ha kvar, av nostalgiska skäl exempelvis. Det tråkiga är att eftersom Lunarstorm är ett väldigt ”slutet” system så har det alltid varit svårt att exportera sina prylar. Och den goda nyheten är att mitt lilla program Lunarspindeln gör just allt detta mycket enkelt. Här kommer en steg-för-steg-beskrivning för hur du laddar ner dina grejer till din dator, och sedan några ord om hur man kan importera sin Lunarstormblogg till en ny bloggmotor.
Läs vidare »

För något halvår sedan skrev jag om hur jag hade valt Jungle Disk som onlinebackuplösning för alla mina viktiga filer. Som en liten uppföljning kan jag säga att jag är väldigt nöjd med tjänsten – jag betalar normalt mellan 40-50 kr per månad för en backup på cirka 35 GB, och då ingår en riktigt smidig synkfunktion som ser till att mina jobbfiler hålls uppdaterade mellan mina två datorer (ja, den är bättre än Dropbox – man kan exempelvis välja vilka mappar som ska synkas, vilken lyx…). Allt sker förstås i bakgrunden vilket innebär att jag aldrig ens märker att något händer, och skulle något gå fel så får jag e-post som talar om detta så att jag kan ta en titt. Som sagt, en väldigt välfungerande och smidig tjänst.

En stor del av det jag säkerhetskopierar är foton jag samlat på mig genom åren och som har ett stort affektionsvärde. Jag använder Googles gratisprogramvara Picasa för att organisera bilderna och har tidigare ibland lagt upp bilder i den webbaserade motsvarigheten, Picasa Web Albums. 1 GB utrymme ingår gratis när man skapar ett Google-konto och den gränsen har inte varit svår att hålla mig under när jag bara undantagsvis lagt upp något mindre album jag velat dela med mig av.

Nu har jag dock tänkt om. Google erbjuder uppgraderingar av utrymmet (mot en avgift) som då delas mellan Gmail, Docs och Picasa Web Albums. 20 GB extra (utöver det man alltid har tillgång till kostnadsfritt) kostar $5 per år, vilket motsvarar cirka $0,02 per GB och månad. Detta kan jämföras med Jungle Disks lagringstaxa (via Rackspace Cloud) på $0,15 per GB och månad. Hittills har mitt resonemang varit att den extra kostnaden vägs upp av att det är smidigt att ha allt säkerhetskopierat till ett och samma ställe, men nu jag har bestämt mig för att omvärdera detta.

Den nya planen blir alltså att synkronisera alla mina bildalbum (som jag redan har i Picasa lokalt på datorn) med Picasa Web Albums. Jag kommer att ha alla bilder smidigt tillgängliga på nätet, vilket betyder att jag enkelt kan dela ut dem till vänner när jag vill (en funktion som saknas i Jungle Disk) och rent allmänt komma åt dem varifrån som helst utan att behöva någon särskild programvara. Så man kan säga att jag får en för (det specifika) ändamålet bättre tjänst till ett lägre pris, vilket ju är trevligt. Jag kommer dock naturligtvis fortsätta använda Jungle Disk för allt som ska säkerhetskopieras och/eller synkas förutom just bilder.

Uppdatering (några timmar senare): Om du har problem med att uppladdningarna går långsamt, testa att ändra nivån av loggning för nätverksaktivitet i Picasa. Det hjälpte väldigt mycket för mig.

Idag släpptes Spotify 0.4.3 med en rad nya funktioner, varav flera bygger på integration med ”sociala medier”, framför allt Facebook. Man har nu bland annat ständigt tillgång till en lista över ”Spotifyvänner” som man kan se vilken musik de lyssnar mest på, vilka spellistor de skapat och liknande.

Vid installationen av den nya Spotifyversionen ställs frågan om man vill aktivera Facebookintegrationen, och om man svarar ja publiceras direkt en länk till ens profilsida hos Spotify i ens Facebookflöde. På denna profilsida ligger som standard samtliga egna spellistor med, och programmet har räknat ut vilka artister och låtar man spelat flest gånger. Vem som helst kan titta på ens profilsida utan att man blir medveten om det.

När Google släppte Buzz fick de direkt kritik för att tjänsten automatiskt aktiverades och publicerade information om användarna som de inte själva valt att lägga ut. Google fick rejält på skallen och valde att ändra så att kontrollen över vem som får se vad blev mer lättillgänglig och explicit. Jag tycker att Spotify borde ha lärt sig av Googles läxa och inte gjort en massa antaganden om hur jag vill hantera min privata information. Några specifika exempel:

• Jag skulle vilja ges en möjlighet att titta igenom och redigera min nya profilsida innan något publiceras första gången.
• Nya inställningar som rör publicering av min information bör presenteras vid installationstillfället.
• Jag bör kunna välja huruvida min profilinformation helt eller delvis endast ska vara synlig för de personer jag uttryckligen godkänner (mina vänner).
• Facebook bör aldrig posta något till min Facebooksida utan att jag ber om det. Reklamen Spotify gör för sig själv under installationen är ett exempel på hur jag inte vill att programmet ska bete sig.
• Jag vill veta när någon har lagt till mig på sin lista över Spotifyvänner och kunna välja om detta är okej eller inte.

Jag gillar verkligen Spotify som tjänst och betalar gärna en slant för att slippa reklam och kunna ta med mig den när jag är på resande fot. Men jag kan bara sucka över hur Spotifys intåg bland de sociala medierna gick till, när förutsättningarna för att göra rätt faktiskt är goda. Det handlar ju bara om sunt förnuft.

Julens boktips är den ryska ”Metro 2033” av den lika ryske Dmitrij Gluchovskij som handlar om en framtid där de enda överlevande människorna efter ett globalt kärnvapenkrig hankar sig fram i tunnelbanan under Moskva. Varje station är mer eller mindre ett eget litet samhälle där folket bor i tält, käkar champinjoner och hör rykten om att skumma grejer pågår i andra delar av tunnelsystemet. Huvudpersonen är en nisse som åtar sig ett uppdrag som innebär att han måste lämna stationen där han levt större delen av sitt liv och ge sig ut på en vandringsfärd genom underjorden. Det händer en massa konstiga saker (mutanter, kannibalism, spökerier etc.) och boken är genomgående riktigt stämningsfull och spännande. Gillar man dystopier i stil med Fallout så är detta definitivt schysst läsning. Bonus är att det ser ut att bli första delen i en trilogi, plus att man håller på och gör ett spel av hela historien.

Köp! Läs!

Läste idag att Spotify har publicerat ett ”metadata-API” där man bland annat kan ”slå upp” Spotify-URL:ar och få tillbaka artist- och albuminformation. Med andra ord är det tekniskt möjligt att göra typ en webbtjänst som skapar fina Spotify-URL:ar som översätts till fungerande, fula motsvarigheter när man klickar på dem.

Men frågan är då: hur svårt är det för Spotify att göra URL:arna fina från början? Jag vill alltså ha exempelvis http://open.spotify.com/Dream-Theater/The-best-of-times istället för http://open.spotify.com/track/1FESZiB2Usc0HxZVqXqHPM. För mig skulle det vara helt okej att de lade till den där crazy hashsträngen (1FESZiB2Usc0HxZVqXqHPM) efter låttiteln i adressen och gjorde uppslaget enbart på den – huvudsaken är att man ser vad det är man kommer få lyssna på innan man följer länken.

Bara en tanke alltså.

Uppdatering: Tills vidare kan man använda cleanify.hihaj.com som jag kodade ihop nu på morgonen. Fixar en läsbar URL som även fungerar som länk på exempelvis Facebook eftersom den är en redirect till den ”riktiga” Spotify-URL:en. Exempel: http://cleanify.hihaj.com/play/dream-theater/the-best-of-times/track/1FESZiB2Usc0HxZVqXqHPM

Uppdatering: Se Cleanify.net och/eller det här blogginlägget.