För några år sedan hade jag grav otur: just när jag höll på att installera om operativsystemet på min dator kraschade den externa hårddisken där jag hade lagt en massa filer som skulle flyttas över från det gamla till det nya systemet. Sedan dess har jag varit rätt noga med att ha en ordentlig backup för att slippa förlora fler dokument, bilder och andra filer. Hittills har jag inte hittat någon lösning som varit perfekt, men nu tror jag att jag äntligen kan vara något riktigt bra på spåren. Igår kväll installerade jag nämligen Jungle Disk.

Läs vidare »

Såg idag att speltidningen Super Play läggs ned. Jättetråkigt tycker jag, det är i mitt tycke den överlägset bästa svenska speltidningen – snyggast, bredast. Ägarna ska tydligen satsa vidare på spelsajten FZ.se istället. FZ i all ära, men nivån på artiklarna där kommer inte i närheten av Super Play. Plus att man slipper alla hjärndöda kommentarer när man läser en papperstidning…

Vad ska jag nu satsa mina prenumerationspengar på?

Lunarspindeln är ett litet Windowsprogram som låter dig spara ner dina (eller andras) publika blogginlägg (i RSS- eller textformat) och galleribilder från Lunarstorm, vilket kan vara smidigt om du vill ta en säkerhetskopia eller flytta dina blogginlägg till ett annat bloggverktyg (exempelvis WordPress). Lunarspindeln är helt gratis att installera och använda. Programmet är tills vidare i betaversion, så man får ha överseende med eventuella fel och brister.

Läs vidare »

Som vanligt är jag inte direkt först i världen, men nu fick jag i alla fall för mig att jag skulle testa Twitter. Och vad gav det mig? Förvirring. Eller kan någon förklara varför jag plötsligt heter ”Sheila O’Reilly” och har ett helt galet användarnamn?

Läs vidare »

I förra veckan fick jag ett brev med rubriken ”Klassfest 23 maj på Olivers i Luleå”. Så här stod det sedan:

Tänk vad tiden går. I år är det 11 år sedan Ni gick ut nian 1998. Vad gör alla och var bor dom? Äntligen är återträffen här där många frågor kommer att få många svar. Eftersom alla skolor är inbjudna träffar man många från nu och förr, allt från nuvarande vänner till gamla gymnasiekompisar. Så håll till godo, allt är ordnat för ett minnesvärt jubileum, ring och samla klassen för att bli riktigt många på festen. Klasslistan finns på baksidan.

Det följde även med ett inbetalningskort på 330 kr som skulle täcka en buffémiddag och arrangemanget i allmänhet.

Så nu är frågan, hur ställer man sig till en sådan här inbjudan? Klasslistan fanns mycket riktigt på baksidan och det kändes konstigt att sitta och läsa igenom alla namn på folk jag såg varje dag under högstadiet (och även, vilket gällde för de flesta, under låg- och mellanstadiet). Den andra retoriska frågan från brevet hade arrangörerna själva besvarat direkt i klasslistan – där stod nämligen på vilken ort respektive person är skriven i dagsläget. Majoriteten bor antingen kvar i Luleå eller har flyttat till Stockholm eller Göteborg. Kul att läsa, man är ju nyfiken när frågan väl kommer upp.

Och ändå känner jag mig tveksam inför att anmäla mig till själva festen. Kanske lite på grund av att det enligt schemat finns en två timmar lång ”förträff” inplanerad innan middagen då man bara sitter med sin klass. Upplagt för mycket stela samtal och pinsamma tystnader. Alla sitter i en ring och lyssnar med lätt sänkt blick när en person åt gången pratar.

Efter de där två frågorna som arrangörerna föreslår finns det inte jättemycket jag kan se mig själv prata om med en stor del av klassen. Självklart skulle det vara kul att se hur alla ser ut och en del vore det faktiskt roligt att prata med, men det tar ändå emot. I detect ångest och obekvämhet. Och bilen går bra?

Kanske kan man komma undan och helt enkelt googla fram alla man vill veta något om istället? Räknas det som asocialt beteende?