Jag tyckte att de rena programmeringskurserna under min civilingenjörsutbildning i medieteknik ofta var ganska fantasilösa. Visst, man behöver gå igenom teorin ordentligt och det blir lätt lite torrt, men det kan man ta. Sedan finns det nästan alltid en labbserie, och där har läraren alla möjligheter att ta ut svängarna och hitta på något som inte är torrt. Men det gör hon eller han mycket sällan.

Jag minns ett undantag, och det var inte i en programmeringskurs. I kursen ”Kompression av ljud och bild” fanns det en labb som gick ut på att på valfritt sätt komprimera (duh) en ljudfil så att storleksminskningen blev så stor som möjligt medan kvaliteten skulle hålla sig över en viss nivå. Sedan när man kände sig klar så skickade man in sina resultat och sin Matlabkod och läraren uppdaterade en topplista över alla labbgruppers prestationer. I och med att man kunde se topplistan hela tiden så var det lätt att bara sitta en liiiten stund till och tweaka för att klättra några placeringar. Kom man på en smartare lösning i efterhand gick det bra att skicka in nya resultat.

Nyckelorden här tycker jag är ”valfritt” och ”topplista”. Eftersom det hela var en (vänskaplig) tävling så var det roligt att försöka förstå vad det var man faktiskt gjorde och lägga ner energi och tid. Och visst, en del var säkert helt ointresserade och bara skickade in första bästa godkända resultat, och det är ju såklart helt okej. Men jag tror många gottade sig utmaningen.

Utmaningen är det som saknas i många programmeringslabbkurser tycker jag. Visst, ibland är uppgifterna svåra, men det finns oftast ett sätt att lösa dem som är det bästa eller det som läraren tänkt sig (och det som labbassistenten kommer att peka dig mot om du frågar). Om uppgifterna istället var lite friare och lockade till kreativt tänkande så tror jag många skulle få ut mer av hela kursen.

Anledningen till att jag överhuvudtaget kom att tänka på detta nu är att jag för några veckor sedan fick nys om Google Treasure Hunt. Detta är en skattjakt för programmeringsintresserade, skulle man kunna säga. Deltagaren ställs inför miniuppgifter av stigande svårighetsgrad – det kan handla om att dekryptera en ledtråd eller att räkna ihop tal som gömmer sig i filer med särskilda namn i en stor struktur, eller något helt annat. Det hela är etappbaserat, så nya utmaningar publiceras efter hand. Man kan se det som en tävling (Google delar ut pris till de som är snabbast) eller bara gotta sig åt att klura på problemen i sin egen takt.

Jag har själv inte genomfört Googles skattjakt, men jag tilltalas verkligen av konceptet. Skulle man inte kunna ha något liknande som en slags labbserie som löper under kanske en hel termin, med nya utmaningar typ varje eller varannan vecka? Man lägger den kanske andra eller tredje året på utbildningen så att studenterna har hunnit lära sig grunderna och har de verktyg som behövs. Kan det funka?

Jag tittade just in på Google Analytics och kunde konstatera att både blogg.fjeldstad.se och The making of Dobedone.com följer sina vanliga besökarmönster, inget upphetsande. Av ren uttråkning tittade jag in på statistiken för www.fjeldstad.se (som ju i princip är tom) och fick då se följande mycket intressanta kurva:

Bilden visar alltså att sidan normalt sett har max ett par-tre besökare om dagen. Men så plötsligt 9-11 mars har det rasat in 44 besök. Vadan detta?

Jag filtrerade statistiken så att den begränsades till dessa tre besynnerliga dagar och tog en titt på de sökord som folk använt för att hitta sidan. Se bild nedan:

”fjeldstad” i kombination med ”kompression” och ibland ”sammanfattning” är alltså vinnarna. Jag skrev för ett par år sedan en sammanfattning av kursen TSBK35 Kompression av ljud och bild (hittills visad 698 gånger).

Är det tentaperiod, månne?

Coolt, jag hittade just ett brev jag fått från Linköpings universitet medan jag var på semester där det stod att jag har blivit tilldelad Tryggve Holm-medaljen 2007. Jag hade aldrig hört talas om detta, men tydligen är det en medalj som delas ut en gång per år till en student på varje civilingenjörsprogram inom LiU, och fungerar som en utmärkelse för schyssta studieresultat (högst medelbetyg). Kul! Trodde aldrig att jag skulle få något för mitt snittbetyg annat än en klapp på axeln av mig själv.

Uppdatering: LunarBlogGrabber har ersatts av Lunarspindeln. Läs mer och ladda ner »

För att sammanfatta ett par tidigare inlägg: Jag har saknat ett vettigt sätt att spara ner de dagboksinlägg (eller numera ”blogginlägg”) som jag tidigare skrivit på communityn Lunarstorm. Lunarstorm erbjuder ingen sådan funktionalitet och det är tråkigt/jobbigt att manuellt sitta och klicka igenom alla inlägg, klippa ut titel, datum och text och spara till någon slags lokal fil. Därför har jag under de senaste dagarna skrivit ihop ett litet program som gör detta åt mig. Från Lunarblogg till RSS-fil på några minuter, tadaa! Vad kan man då göra med en RSS-fil? Exempelvis importera sina inlägg till en Wordpress-baserad blogg (som denna). Troligen importera till många andra bloggmotorer också. Titta på i en RSS-läsare/feedläsare. Eller bara spara på sin dator för skojs skull.

Jag har döpt programmet till något så fantasifullt som LunarBlogGrabber. Varför ett engelskt namn på ett program som bara kan tillämpas i Sverige och troligen bara kommer att användas av svenskar? Jag kom inte på något bra svenskt namn. Hursomhelst! Programmet laddar du hem här:

LunarBlogGrabber 0.53

En liten friskrivningsklausul:

• Vad jag vet kan programmet inte skada dig eller din dator, men om så ändå skulle ske så är det faktiskt inte mitt fel. All användning sker på egen risk.
• Programmet är så vitt jag vet fritt från virus, men kolla ändå för säkerhets skull när du laddat ner det.
• Det är inte den snabbaste, snyggaste eller mest responsiva och felfria mjukvaran som skrivits, men jag hoppas att det kan vara till nytta ändå.
• Om Lunarstorm ändrar vissa delar av sin sidkod så kommer programmet med stor sannolikhet att sluta fungera.

Kända problem/brister/etc:

• När man importerar inlägg så blir datumet rätt, men inte det exakta klockslaget.
• Om något går snett i kommunikationen med Lunarstorm så får man, med något enstaka undantag, inget snyggt felmeddelande.
• HTML-kod i inläggens texter bevaras icke – endast ren text.
• Eftersom programmet använder en WebBrowser-komponent måste det köras med fullständiga rättigheter, vilket är default för nedladdade .NET-program i Windows XP. Hade ju varit trevligt att kunna köra med lite hårdare restriktioner, men…tough shit.
• Vissa typer av citattecken (ni vet de där sneda, som inte är de vanliga man använder) (och kanske fler specialtecken) visas inte korrekt i den exporterade texten.

W00t! Idag fick jag mitt examensbevis, vilket betyder att jag är helt, fullständigt och totalt färdig civilingenjör! Känns lite skumt, inte var det väl så himla länge sedan jag klev in på Studentbo i Norrköping för att hämta nycklarna till mitt korridorsrum…?