Om du är det minsta nyfiken på ASP.NET MVC så tycker jag absolut att du ska låna eller köpa den här boken. När jag skaffade den kostade den knappt 300 kr och det var den utan tvekan värd.

Det jobbigaste med att installera ett nytt (läs: ersätta ett gammalt) operativsystem tycker jag alltid är att identifiera de filer som behöver sparas undan, så att inget viktigt går förlorat. Mardrömsexemplet på ett misslyckande skulle kunna vara den gången jag råkade förbise en obskyr mapp under Application Data som innehöll Thunderbirds hela mailbox – inte så kul (sedan dess använder jag bara Gmail).

Denna gång var det inte så blodigt, eftersom jag i princip bara hade själva operativsystemet och en massa program på C:, och det var den enda partitionen som behövde beröras. Installationen gick hur smidigt som helst, de har verkligen lyckats minimera användarinteraktionen – jag tror att i princip det enda jag behövde skriva in var licensnyckeln, önskat användarnamn/datornamn och bekräfta tidszonen. Ungefär så.

Mitt spontana intryck är att det rör sig om ett rent och snyggt användargränssnitt som upplevs väldigt responsivt och snabbt, inte minst i jämförelse med Vista.

En nackdel med att installera före den officiella releasen kan vara att alla tredjepartsprogramutvecklare inte ännu publicerat versioner med Windows 7-stöd – ett exempel på detta är Panda Antivirus. I just detta fall använder jag AVG Free till den officiella releasen då Panda ska uppgraderas för att stödja sjuan. Hursomhelst är det inget stort problem, det handar ju inte om så lång tid.

I övrigt verkar saker och ting fungera bra. Daemon Tools Lite fungerade inte då Windows 7 var i beta, men nu är det bara att installera. Google Chrome hade också lite problem tidigare, men nu använder jag det som standardbrowser utan problem. iTunes och Picasa funkar fint.

Jag tänkte testa den inbyggda backuplösningen faktiskt – jag har visserligen en licens på SyncBack SE men även om det har fungerat helt okej så tycker jag inte att det är helt intuitivt att jobba med. Enligt Lifehacker har ”Backup and Restore Center” blivit betydligt smidigare i och med Windows 7, så jag ger det en chans.

Däremot kommer jag troligen inte använda funktionen ”Offline Folders” för synkning med min jobblaptop. Jag testade den i RC-versionen av sjuan och visst fungerar den, men jag tycker att den känns lite dryg att arbeta med. Exempelvis skulle jag vilja att den synkade filerna direkt när båda datorerna finns på nätverket, inte bara vid typ in- respektive utloggning. Och att manuellt gå in och synka var osmidigt eftersom man behövde starta upp ett program, markera synkprofilen och sedan klicka på en knapp – det hade varit okej om det räckte med en tangentbordskombination eller ett par klick på en ikon i statusfältet. Som alternativ ska jag prova Dropbox som verkar ha fått bra omdömen och dessutom finns till både Windows, Mac och Linux.

Nehej, det var nog allt för denna gång, nu ska jag installera Office och Visual Studio…

Uppdatering angående Dropbox: För att sammanfatta några kommentarer, den kanske största nackdelen med Dropbox är att den bara synkar en enda mapp på datorn. Det är ju helt okej om man kan tänka sig att bygga upp sin mappstruktur efter ett enskilt tredjepartsprograms krav, men blir ett större hinder om man som jag vill kunna plocka in mappar från lite olika ställen/partitioner. Dropboxteamet har själva summerat några workarounds för detta, som mer eller mindre kokar ner till att man ska använda symboliska länkar  för att kunna låta en mapp finnas på två ställen samtidigt. Värt att notera med den lösningen om man kör Windows är att ”originalmappen” fortfarande måste ligga i Dropboxmappen och den symboliska länken på det andra stället där man vill ha mappen, annars funkar inte synkning direkt vid filförändringar utan bara vid uppstart av programmet.

Nu senast var det hos en kund som jag satt och fipplade med WebBrowser. Jag ville att popup-fönster skulle öppnas i en ny WebBrowser-kontroll istället för i ett vanligt Internet Explorer-fönster (vilket är standardbeteendet), och det gick att åstadkomma med lite pill. När användaren öppnat en popup och sedan stängde den så slängdes WebBrowser-instansen bort, med allt vad det innebär av Dispose():ande. Det jag insåg ganska snabbt var att det minne som allokerades vid skapandet av popup-webbläsaren inte frigjordes när den stängdes. En minnesläcka alltså. Detta var något som sett i tidigare projekt, men då handlade det mest om det minne som kontrollen läcker varje gång en ny sida laddas, vilket sker i ett mycket långsammare tempo. Jag hade aldrig tidigare kommit på varför minnesläckorna uppstått eller hur jag skulle komma till rätta med dem. Det har heller inte varit något affärskritiskt i de tidigare fallen, men för den här aktuella kunden var det just det.

Efter lite Googlande kunde jag konstatera att minnesläckorna i WebBrowser-kontrollen är kända av Microsoft, och att det även finns ”hotfixes” för dem (som jag tror ska vara inkluderade i diverse service packs för olika versioner av Windows). Jag provade att installera en sådan hotfix och kunde inte se någon skillnad överhuvudtaget.

Några timmar senare hittade jag däremot ett mycket intressant API-anrop som jag faktiskt tror löser min kunds problem, nämligen SetProcessWorkingSetSize i assemblyn kernel32.dll. Metoden används för att ställa in övre och undre gränser för det reserverade arbetsminnet för en given process, men om man anropar den med -1 som parametrar för gränserna så frigörs så mycket arbetsminne som möjligt. Så här kan det se ut i ett program skrivet med C#:

// Importera metoder från kernel32.dll, någonstans i klassdefinitionen...
[DllImport("KERNEL32.DLL", EntryPoint = "SetProcessWorkingSetSize", SetLastError = true, CallingConvention = CallingConvention.StdCall)]
internal static extern bool SetProcessWorkingSetSize(IntPtr pProcess, int dwMinimumWorkingSetSize, int dwMaximumWorkingSetSize);

[DllImport("KERNEL32.DLL", EntryPoint = "GetCurrentProcess", SetLastError = true, CallingConvention = CallingConvention.StdCall)]
internal static extern IntPtr GetCurrentProcess();

// ...och frigör arbetsminne där det passar.
IntPtr pHandle = GetCurrentProcess();
SetProcessWorkingSetSize(pHandle, -1, -1);

Så var det med den saken. Den ursprungliga forumtråden där jag läste om detta hittar du här, och Microsofts dokumentation av de aktuella metoderna i kernel32.dll finns här. Hoppas det hjälper någon.

Routern som jag har är en Linksys WRT54GL med programvaran DD-WRT installerad. Jag är på det hela taget mycket nöjd med den – den är den tredje jag testat sedan jag flyttade till Stockholm och den är helt överlägsen de tidigare när det gäller stabilitet och funktionalitet. Men, som det visade sig, den var i sitt defaultutförande (eller möjligen i DD-WRT:s defaultutförande) inte helt Vista-kompatibel.

Problemet har alltså varit att Vista har kunnat koppla upp sig mot routern, men aldrig fått någon IP-adress. Under nätverksinställningarna har det stått att nätverket är ”Local only” och sådana saker, vilket förstås inte stämmer.

Lösningen: I DD-WRT, gå in under Setup > Basic Setup > Network Address Server Settings (DHCP). Kryssa ur ”Use DNSMasq for DHCP”. Klicka på Apply Settings. Klart! Vista kommer nu kunna få en IP-adress precis som alla de andra barnen.

Då kan man förstås lite nyfiket undra vad DNSMasq är för något. Jag googlade det och fick reda på att det är en ”lättvikts- och lättkonfigurerad DNS-forwarder och DHCP-server designad för små nätverk”. Jag har ingen aning om varför den inte funkade med Vista i kombination med min routerkonfiguration eller hur min router väljer att lösa DHCP- och DNS-frågan när jag stängt av denna funktion, och jag orkar inte bry mig heller riktigt. Det funkar – det är allt som spelar roll.

Tydligen hade Windows Update körts i bakgrunden, och tydligen fanns det information om att datorn skulle startas om i en minimerad dialogruta som jag, blind och döv som jag är, inte lade märke till när jag koncentrerat satt och skrev. Jag måste ha gjort misstaget att rikta min uppmärksamhet mot mitt arbete istället för mot statusraden.

Undrar hur de tänkte när de kodade in den funktionen, förresten. Kanske något i stil med ”Windows vet ju bäst när datorn akut måste startas om (jag menar, shit, den kanske har uppdaterat Outlook eller något), men vi vill samtidigt inte störa användaren i dennes arbete…argh, dessa svåra avvägningar…låt oss tillämpa en kompromiss…”?

Det förlorade blogginlägget (som jag för övrigt sett fram emot att skriva hela dagen) får jag väl alstra någon annan dag, för nu fick jag en sjuk brist på inspiration.

Uppdatering: Av nyfikenhet kollade jag vad det var som Windows installerat och behövde starta om datorn för. ”Säkerhetsuppdatering för Windows Live Writer”. Ironin flödar.

Idag hittade jag en lösning som faktiskt fungerade. Jag ”resettade winsock” vilket tydligen fick datorn att bygga om alla nätverksanslutningar från grunden. Ett enkelt kommando i prompten:

netsh winsock reset

Efter en omstart fungerade anslutningen till nätverket som om inget problem någonsin existerat. Jag fattar fortfarande inte vad felet berodde på, och ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. Nu funkar det.

Uppdatering: I ett nytt inlägg förklarar jag hur jag lyckades lösa ett annat problem som hade exakt samma symptom, fast som hade med min router Linksys WRT54GL att göra.

Jag har sedan jag började jobba för ett år sedan undermedvetet plågats av kalenderproblemet. Jag har ju min Outlookkalender på jobbet, där jag har fyllt i allt jobbrelaterat och även privata händelser – jag måste ju kunna se om något privat krockar med jobbet och så. Men sedan när jag är hemma så har jag inte haft någon kalender alls egentligen, jag har skrivit upp viktiga dagar och tider som anteckningar på mobiltelefonen och sedan matat in dem i jobbkalendern. Visserligen kan jag komma åt ”en begränsad version” av min Outlookalender hemifrån genom att logga in på Avanades intranät, men…ja man hör ju att det är jobbigt.

Vad jag inte hade gjort och som naturligtvis skulle komma att bli lösningen på hela problemet var att googla på något i stil med ”google calendar outook syncronization”. Det gjorde jag nu för en liten stund sedan. Det visade sig att flera utvecklare har adresserat frågan och att det faktiskt finns flera lösningar med lite olika kvalitet och kostnad.

Först av allt testade jag ett ganska enkelt och skabbigt (men gratis) program som heter RemoteCalendars som jag lyckades få att ladda ner mina Google-kalendrar till Outlook. Att synka åt båda hållen verkade inte lika enkelt – i mina försök skapades ”återkommande” händelser i oändlighet som inte alls skulle vara återkommande och det hela blev lite rörigt. Jag gick vidare i sökresultatlistan på Google.

Slutligen köpte jag faktiskt ett litet program som heter gSyncit som verkar fungera mycket bra. Det kostade $9.99 för en licens, vilket jag tycker är precis lagom för ett litet snyggt och rent program med logiskt upplägg som gör min vardag lättare.

Jag hittade även ett annat program som heter SyncMyCal som finns i en gratisversion (då är automatisk synkning inaktiverad). Har dock inte testat det – jag hittade det efter att jag köpt gSyncit så jag ville inte riskera att upptäcka att ett gratisprogram var lika bra.

Min setup som jag är ruskigt nöjd med ser ut såhär:

• Jag har två kalendrar i Google Calendar – en som heter Privat och en som heter Avanade (namnet på min arbetsgivare).
• Alla händelser i min Outlookkalender som ingår i kategorin Privat synkas (åt båda hållen) med Privat-kalendern i Google Calendar.
• Alla händelser i min Outlookalender som inte ingår i kategorin Privat synkas (åt ena hållet bara, Outlook är ”master”) med Avanade-kalendern i Google Calendar.

Problem solved. Grymt! Se screenshots nedan och gotta er i oändlighet.

Uppdatering: Google har faktiskt ett verktyg för kalendersynkning mellan Outlook och Google Calendar (Google Calendar Sync), men det fungerar bara för den primära kalendern i Google Calendar – multipla kalendrar (som exempelvis i min setup) hanteras inte. Kolla in den i Googles hjälpcenter.

Nedladdat, installerat. Jag skriver in adressen till min blogg plus (något motvilligt) användarnamn och lösenord. Ett par sekunder senare sitter jag och tittar på det här:

Riktigt behagligt faktiskt! Ska enligt uppgift fungera till de flesta större bloggtjänster. Finns dock bara för Windows, förstås, det är ju lite synd för det verkar rätt bra. Vad som är ännu mer synd, i mitt fall, är att 64-bitarsversionen av Windows XP inte stöds. Vilket betyder att jag inte kan använda det (testar på min laptop nu). Tough shit alltså…