onsdag 18 november 2009 | Kategorier: Spel | 8 kommentarer
Om man är det minsta intresserad av spel brukar den här tiden före jul vara goda tider, och i år är inget undantag med titlar som Modern Warfare 2, Operation Flashpoint 2, Dragon Age: Origins och så vidare. Men om man inte riktigt orkar punga ut med 400-600 kr för ett spel finns förstås alltid alternativ som är snällare mot plånboken. Ofta hittar åtminstone jag ett gäng spel som jag tidigare tänkt skaffa men glömt bort. Här är några tips:
Har du fler? Dela med dig!
lördag 16 maj 2009 | Kategorier: Spel | 2 kommentarer
Jag är en samlare. Precis som man på stenåldern kanske samlade på sig rötter, bär och andra sköna grejer samlar jag på spel. TV-spel och datorspel. Det har jag insett. Jag gillar verkligen att se antalet förpackningar växa i hyllan. Ibland köper jag retrotitlar som jag sannolikt aldrig ens kommer att installera, bara för att de har ett nostalgiskt värde och jag vill att de ska ”ingå i spelsamlingen”. Eller skaffar ett spel som jag aldrig har spelat och inte är särskilt sugen på att testa, bara för att det är ett vedertaget välgjort och uppskattat spel som jag vill kunna räkna som en del av hyllan. Jag antar att jag vill att min spelsamling ska representera min ”smak” på samma sätt som en audiofil säkert tänker om sin skivor. Allt är väl med detta. Men nu har jag ett problem.
Läs vidare »
tisdag 07 april 2009 | Kategorier: Spel | Inga kommentarer
Lågkonjunktur och elände behöver ju inte hålla en från att införskaffa ett eller annat spel till sin favoritplattform, eller hur? Jag brukar roa mig med att med jämna mellanrum leta guldkorn i spelbutikernas hyllor och hittar inte sällan titlar som med tiden blivit förhållandevis billiga men som fortfarande är väl värda att spela igenom åtminstone en gång. Här är några aktuella tips (priser från Webhallen.com, betyg från Metacritic.com).
Läs vidare »
söndag 08 februari 2009 | Kategorier: Spel | Inga kommentarer
Innan jul köpte jag Playstation 3-spelet Valkyria Chronicles efter att ha blivit förförd av demot från Playstation Network. Nu ett par månader senare har eftertexterna rullat över TV:n, så jag tänkte dela med mig av några reflektioner.
Valkyria Chronicles är ett slags turbaserat strategispel. Spelets historia berättas som kapitel i en bok och handlar om ett alternativt andra världskrig i en fantasivärld med referenser både hit och dit. Det lilla landet Gallia har hamnat i kläm mellan två stora stridande sidor, Federationen och Imperiet. Som spelare kommer man in i konflikten precis när Imperiets stridsvagnar har börjat rulla in över Gallias gräns. Huvudpersonen heter Welkin och har som största intresse att studera småkryp och lukta på blommor, men finner sig på grund av kriget snart en plats som befäl över en liten grupp soldater i Gallias hemvärn. Så börjar det hela, och längs spelets gång får man via (oändliga) filmsekvenser lära känna gruppens medlemmar ganska bra och se hur de i klassisk David mot Goliat-anda står emot den teknologiskt- och numerärt överlägsna armén som Imperiet förfogar över.
Det måste sägas att historien i sina detaljer är ganska larvig. Fnissande och rodnande är kanske inget jag förknippar med samtal under en pågående strid på liv och död, men så funkar det i Valkyria Chronicles, som på många sätt uppfyller min säkert ganska fördomsulla bild av ett ”typiskt japanskt actionroll/strategispel”. För japanskt är det. Den grafiska stilen känns igen från mangaserier och animefilmer, något som jag personligen alltid haft oproportionerligt svårt för. Det som gör att det funkar i Valkyria är att det är så sjukt snyggt! Det ser verkligen ut som en teknad film trots att det är full 3D-grafik. Knivskarpa detaljer inramade av paradislika pastellfärgade landskap, helt okej karaktärsanimationer och grymma effekter gör detta till ett av de mest estetiskt tilltalande spelen jag sett, alla kategorier.
Gameplaymässigt är spelet också riktigt bra. Bortsett från en del mindre (men irriterande) buggar så funkar de turbaserade striderna precis som de ska – de är kluriga, man får ibland försöka från början eftersom man inte kommit på en tillräckligt bra taktik, men samtidigt håller de ett tillräckligt tempo för att man ska känna en lagom stress och behålla fokus. Soldater och stridsvagnar förhåller sig till varandra enligt sten-sax-påse-principen och det gäller att utnyttja de olika enheternas styrkor för att man ska klara de utmaningar som spelets kampanj erbjuder. Beroende på hur väl man klarat en bana får man en viss mängd erfarenhetspoäng och pengar, och dessa kan sedan användas för att utveckla både karaktärsklasser och vapen. Vill man kan man gå tillbaka och köra om tidigare uppdrag för att prova en ny taktik eller bara för att samla lite mer poäng så att man kan förbättra sina soldater.
Just genren turbaserade strategispel är kanske inte jättestor i västvärlden – jag har själv inte något modernt exempel på något liknande spel jag testat – men jag gillade verkligen konceptet i Valkyria Chronicles. I och med att det är så taktiskt så sitter man ofta och klurar inför ett svårt ”drag”, och sedan känner man sig smart när ens plan visade sig fungera. (Vilket är anmärkningsvärt tycker jag, det är inte ofta ett spel får mig att känna mig smart. Kanske spelar jag för lite schack?) Striderna blir visserligen potentiellt ganska långa i och med att man har så mycket betänketid man vill på sig, men å andra sidan kan man ta en paus när man känner för det. Plus spelet kan vara rätt socialt – det är kul att sitta ett par stycken och klura tillsammans, och det spelar inte så stor roll vem som håller i handkontrollen.
Så sammantaget – en milt engagerande karaktärsporträtt, några småbuggar och bitvis ojämn kvalitet i mellansekvenser lyckas definitivt inte sänka det här riktigt grymma spelet som glänser med både grafik, gameplay och spelglädje. Har du en Playstation 3 så tycker jag absolut att du åtminstone borde ladda ner demot. Jag har gottat mig.
tisdag 11 november 2008 | Kategorier: Spel | Inga kommentarer
Härom dagen fick jag ett mail från CDON där de berättade att de bytt teknisk plattform och bad mig kontrollera att mina kunduppgifter fortfarande var korrekta. Som tack för hjälpen fick jag en rabattkod motsvarande 50 kr att handla för. En snabb sökning visade att Company of Heroes – Opposing Fronts (en stand-alone-fortsättning på 2006 års kanske bästa realitsstrategispel) kostade 49 kr. Med frakt totalt 27 kr då nämnd rabatt dragits av. Helt klart ett fynd! Flyttar ännu en titel från önskelistan till spelsamlingen.
