Steg 1: Installera Lunarspindeln
Lunarspindeln är ett gratisprogram för Windows. Du laddar ner det från denna sida.

Steg 2: Starta programmet
När du startar Lunarspindeln visas en sökruta där du kan skriva in användarnamnet på en Lunarstormmedlem, exempelvis dig själv.

Steg 3: Leta upp din användare
Skriv in ett användarnamn och klicka på ”Sök”. Efter ett par sekunder visas användarnamnet tillsammans med porträttbilden och det antal blogginlägg respektive gallerikategorier (mappar) som Lunarspindeln kunnat hitta för denna användare. Observera att all information som visas är publik – vem som helst kan via en vanlig webbläsare hitta samma information utan att behöva vara inloggad på Lunarstorm. Detta innebär också att eventuella ”hemliga” blogginlägg inte kommer att kunna laddas ner.

Steg 3: Ladda ner blogginlägg och galleribilder
För att spara (publika) blogginlägg och galleribilder klickar du helt enkelt på respektive knapp i Lunarspindeln. Det skapas automatiskt en mapp på skrivbordet som heter ”Lunarstorm”, och i den en mapp för varje användare du laddat ner inlägg eller bilder från. Bloggen sparas i två format: ren text och RSS (XML). Klart!

Och sedan då…?
När du väl har fått ut det du vill ha kvar från Lunarstorm kanske det är dags att börja fundera på hur du vill blogga och dela med dig av bilder i fortsättningen. Själv tycker jag att Flickr och Picasa Web Albums är bra tjänster för att publicera bildalbum, och Wordpress är en lättanvänd bloggmotor som man antingen kan installera själv på ett webbhotell eller använda någon färdig installation av. Wordpress har dessutom en funktion för att importera blogginlägg från RSS (ej tillgängligt i alla färdiga installationer, saknas exempelvis på Wordpress.com) vilket innebär att du kan få in alla dina Lunarstorminlägg på den nya bloggen med ett par klick.

Lycka till!

Som standard är Picasa konfigurerat för att logga all nätverkskommunikation, vilket innebär att det blir fullt upp när man vill överföra många bilder i ett svep. Jag ändrade till att endast logga eventuella fel, och vips gick min uppladdningshastighet från typ 70 kB/s till ungefär 350-500 kB/s. Fortfarande inte direkt bländande hastighet med tanke på att jag har kapacitet för 8 Mbit/s upp/ned, men ändå en stor förbättring. Bonus för att hårddiskarna inte knastrar ihjäl sig (eller mig) också.

Bilden nedan visar mina inställningar efter ändringen.

En stor del av det jag säkerhetskopierar är foton jag samlat på mig genom åren och som har ett stort affektionsvärde. Jag använder Googles gratisprogramvara Picasa för att organisera bilderna och har tidigare ibland lagt upp bilder i den webbaserade motsvarigheten, Picasa Web Albums. 1 GB utrymme ingår gratis när man skapar ett Google-konto och den gränsen har inte varit svår att hålla mig under när jag bara undantagsvis lagt upp något mindre album jag velat dela med mig av.

Nu har jag dock tänkt om. Google erbjuder uppgraderingar av utrymmet (mot en avgift) som då delas mellan Gmail, Docs och Picasa Web Albums. 20 GB extra (utöver det man alltid har tillgång till kostnadsfritt) kostar $5 per år, vilket motsvarar cirka $0,02 per GB och månad. Detta kan jämföras med Jungle Disks lagringstaxa (via Rackspace Cloud) på $0,15 per GB och månad. Hittills har mitt resonemang varit att den extra kostnaden vägs upp av att det är smidigt att ha allt säkerhetskopierat till ett och samma ställe, men nu jag har bestämt mig för att omvärdera detta.

Den nya planen blir alltså att synkronisera alla mina bildalbum (som jag redan har i Picasa lokalt på datorn) med Picasa Web Albums. Jag kommer att ha alla bilder smidigt tillgängliga på nätet, vilket betyder att jag enkelt kan dela ut dem till vänner när jag vill (en funktion som saknas i Jungle Disk) och rent allmänt komma åt dem varifrån som helst utan att behöva någon särskild programvara. Så man kan säga att jag får en för (det specifika) ändamålet bättre tjänst till ett lägre pris, vilket ju är trevligt. Jag kommer dock naturligtvis fortsätta använda Jungle Disk för allt som ska säkerhetskopieras och/eller synkas förutom just bilder.

Uppdatering (några timmar senare): Om du har problem med att uppladdningarna går långsamt, testa att ändra nivån av loggning för nätverksaktivitet i Picasa. Det hjälpte väldigt mycket för mig.

Google har byggt in en funktion i Chrome som gör att man kan spara alla sina bokmärken centralt under sitt Google-konto, vilket innebär att man kan hålla godtyckligt antal datorers bokmärken synkroniserade. Det enda man behöver göra är att klicka på knappen en gång per dator som man vill synka och ange inloggningsuppgifter för sitt Google-konto. Mycket smidigt!

Parentes: För mig är det inget problem eftersom jag i princip är ensam användare på mina båda datorer, men det vore intressant att se om man kan ha två olika synkprofiler mot olika konton på samma dator…misstänker att funktionen inte är så avancerad. Har man ett verkligt behov av att variera innehåll per användare så kan man ju alltid skapa flera användare i operativsystemet.

Hur som helst – jag rekommenderar varmt den nya bokmärkessynkfunktionen i Google Chrome!

Så i morse satte jag mig och snabbkodade ihop en mycket simpel liten webbapplikation som översätter en vanlig Spotify-adress till en läsbar motsvarighet. Du hittar applikationen, som jag kallat Cleanify, på cleanify.hihaj.com cleanify.net. Testa gärna!

Rent tekniskt fungerar det så att man anger vilken Spotify-adress man vill använda, varpå Cleanify gör ett uppslag mot Spotifys metadata-API och hämtar artist, album och spårinformation (beroende på vilken typ av länk det handlar om). En ny länk innehållande artist etc. genereras och går att använda istället för den ursprungliga. Delar av ursprungsadressen läggs till i slutet av den nya, och själva vidarebefordringen baseras på dessa delar. En väldigt enkel och kanske till och med naiv implementation, men det fungerar.

Uppdatering: Nu finns en ”riktig” version av Cleanify med snyggare länkar och ett program som automatiskt översätter Spotifylänkar i bakgrunden. Här är ett blogginlägg som beskriver den kort.

En gren som de flesta mindre sajter får dras med låga betyg i är ”Use a Content Delivery Network (CDN)” – alltså att använda ett särskilt servernätverk specifikt för att leverera statiskt innehåll (som bilder, stylesheets, javascript etc.) till besökaren. Detta är normalt något som större webbplatser utnyttjar men som ”vanliga bloggare” och liknande kanske inte kan lägga pengar på. Och om man ändå lägger pengar på det och kör testet igen så är risken stor att man ändå får lägsta möjliga betyg. Varför? Jo, som standard känner YSlow bara till någon enstaka CDN-adress (sannolikt Yahoos egna CDN), och om man skaffat ett konto någon annan stans förstår YSlow inte att det faktiskt är ett CDN. Men det går att rätta till (åtminstone hjälpligt).

Under listan över filer som YSlow tycker ska läggas ut på ett CDN står det ”You can specify CDN hostnames in your preferences. See YSlow FAQ for details.”. Följer man länken och läser i FAQ:en så ser man att man först ska öppna Firefoxinställningarna genom att skriva about:config i adressfältet och sedan modifiera värdet som ligger under extensions.yslow.cdnHostnames (som är en tom textsträng som standard). Här skriver man alltså in adressen till sitt CDN, startar om Firefox och kan sedan förvänta sig en betydligt bättre poäng av YSlow.

Jag irriterade mig dock på att standardinställningarna inte innehåller ens de vanligaste eller största CDN-adresserna och gjorde därför en liten undersökning. Detta är vad jag kom fram till – jag ger dock inga som helst garantier för att listan stämmer fullt ut.

• SimpleCDN - simplecdn.net
• Akamai - akamai.net
• Limelight Networks - llnwd.net
• Amazon CloudFront - cloudfront.net
• Rackspace Cloud Files - cdn.cloudfiles.rackspacecloud.com
• Cachefly - cachefly.com
• CoralCDN - nyud.net
• Mirror Image Internet - mirror-image.net
• Flickr - static.flickr.com
• Highwinds - hwcdn.net
• EdgeCast Networks - edgecastcdn.net
• Facebook - fbcdn.net
• BitGravity - bitgravity.com
• AOL - aolcdn.com
• Google APIs - googleapis.com
• Google Analytics - google-analytics.com
• Yahoo APIs - yahooapis.com
• Cotendo - cotcdn.net
• Level 3 Communications - level3.net
• Internap - internap.com

Anger man alla dessa (separerade med komman) borde man kunna få ett mer sanningsenligt resultat när man av nyfikenhet kör YSlow på andra sajter än ens egna. Lägg till nedanstående textsträng under konfigurationsnyckeln extensions.yslow.cdnHostnames i Firefox så finns det i alla fall en teoretisk möjlighet att du kommer börja se några andra betyg än ”F” på ”Use a Content Delivery Network (CDN)” i YSlow.

simplecdn.net, akamai.net, llnwd.net, cloudfront.net, cdn.cloudfiles.rackspacecloud.com, cachefly.com, nyud.net, mirror-image.net, static.flickr.com, hwcdn.net, edgecastcdn.net, fbcdn.net, bitgravity.com, aolcdn.com, googleapis.com, yahooapis.com, cotcdn.net, level3.net, internap.com, google-analytics.com

Notis: Många större sajter mappar en egen subdomän till sitt CDN, vilket ”döljer” leverantören för YSlow. Exempelvis om jag hade, säg, Level 3 som CDN-leverantör så skulle jag kunna peka adressen cdn.fjeldstad.se till mitt konto hos Level 3 (som egentligen kanske har adressen fjeldstad.level3.net) för att få det att se lite snyggare ut om någon kollar min sidkod. YSlow skulle då sannolikt säga att fjeldstad.se inte använder något CDN, trots att jag lagt till level3.net i konfigurationen. Smällar man får ta tycker jag – man kan ju inte gärna sitta och lägga till alla enskilda sajters egna påhittade CDN-adresser.

För rätt länge sedan skrev jag ett kort inlägg om en väckarklocka som tillsammans med ett litet armband loggar ens rörelser i sömnen och på det sättet kan väcka en när man sover som lättast, inom en halvtimme från en tid man själv ställt in. Det enda som hindrade mig från att köpa den direkt var priset, nästan 2000 kr. För en väckarklocka. Mah. Det finns som tur var andra alternativ.

iPhone innehåller som bekant en accelerometer vilket betyder att den kan registrera rörelser, och någon klurig person har kommit på att man skulle kunna utnyttja det för att programmera just en sådan här sömncykelstyrd väckningsfunktion. Applikationen heter Sleep Cycle och har vad jag förstår funnits ute rätt länge. Den kostar 7 kr, vilket ju är ett par snäpp ner från den tidigare nämnda varianten (även om man förstås måste punga ut för själva telefonen först). Tanken är att man ska lägga den längst upp i ett hörn av sängen, förslagsvis under lakanet så att den inte flyger iväg om man skulle råka flaxa till i sömnen. Sedan ligger den där och suger i sig alla ens rörelser, skapar någon slags modell av hur ens sömncykler ser ut och gör sitt bästa för att väcka en tidigast 30 minuter innan en viss utsatt tid. Men fungerar det?

Jag har testat den några nätter nu och jag är imponerad. Igår gick jag och lade mig typ 01 och ställde klockan på 07. I normala fall skulle det ha känts lite tungt – jag sover helst ungefär sju timmar – och jag var helt beredd på att vakna upp halvdöd och knappt kunna ta mig nedför trappan. Så icke! När klockan ringde var jag helt klar i huvudet och kunde utan några som helst problem stiga upp. Visst, lusten att ligga kvar en stund fanns där, men det var inte i närheten av vad jag var inställd på. (Sleep Cycle har för övrigt ingen snoozefunktion.) Och ungefär så här har uppvaknandet varit de andra gånger jag använt programmet.

Fördelar:

• Verkar fungera, på riktigt (stor fördel)
• Billigt

Nackdelar:

• Lite osmidigt att behöva ha telefonen i sängen (särskilt eftersom utvecklaren rekommenderar att man har elsladden ansluten under natten)
• Man kan inte sätta telefonen i viloläge eftersom det inaktiverar accelerometern

Slutsats: Om du är beredd att punga ut 7 kr och sedan ha din telefon som sängkamrat så kan du mycket väl få vakna utvilad och fräsch i fortsättningen. Det tycker i alla fall jag är värt lite bök. Rekommenderas!

Jag provade det nyss och det verkar fungera, men det är några sekunders fördröjning (kanske för att hela världen håller på och testar just nu). Sedan märkte jag att ett par lästa och etiketterade mail som låg i min inbox i Gmail inte syntes i telefonens inbox ens efter att jag manuellt uppdaterat den – men de verkar dyka upp efter hand. Konstigt. Man kanske inte ska dra några negativa slutsatser såhär de första timmarna dock.

Jag läste lite om varför det tagit sådan tid för Google att fixa detta, och det var lite småintressant faktiskt. Ironiskt (?) nog använder de en Microsoftteknik för att kringgå en Appleteknik, verkar det som. Det här blogginlägget har mer information.

Uppdatering: Att alla mail inte synkades ner i inboxen tror jag hade att göra med att telefonen som standard var inställd på att endast ta med mail som bara var några dagar gamla. Det gick att ändra, och nu verkar den ha fullt upp med att läsa ner en ordentlig hög… Man måste även ändra en inställning i telefonen om man vill att några andra mappar/etiketter än just inboxen ska ha push aktiverat.

Inte helt förvånande så var jag inte intresserad av något av de nummer som formuläret föreslog, de kändes alla som mer eller mindre godtyckliga och inget som fastnar på minnet direkt. Missnöje så långt alltså.

I det här läget hade jag kunnat ringa till Tele2:s kundtjänst och bett dem lägga upp abonnemanget – de har säkert en bättre överblick över tillgängliga nummer och kan hitta något som är lätt att komma ihåg. Men eftersom jag skyr kontakt med andra mänskliga varelser (plus är en nörd) ville jag lösa detta själv.

Nyckeln i det hela visade sig vara att om jag gick bakåt i webbläsarens historik och klickade på länken som öppnar formuläret igen så fick jag tio nya nummer. En möjlighet för lite hederligt manuellt, enformigt arbete öppnade sig. Efter att ha klickat fram och tillbaka en stund utan att hitta några särskilt grymma nummer tröttnade jag. Det var inte bara tråkigt, utan även väldigt lätt hänt att missa ett bra nummer; människan är visserligen bra på att känna igen mönster, men det var för den sakens skull inte trivialt att genom inspektion på kort tid avgöra om något av de presenterade numren exempelvis slutade på grupper av likadana tal om två eller tre siffror, bestod av jämna tio- eller hundratal, hade snyggt stigande eller fallande ordning och så vidare. Det finns helt enkelt för många mönster som passar in på ”bra” telefonnummer. Jag behövde en automatisk lösning.

Genom tidigare experimenterande har jag stiftat bekantskap med WebBrowser-kontrollen som finns tillgänglig för Winforms-.NET-program. Det är i princip ett Internet Explorer-fönster som man kan lägga in i sitt eget GUI och kontrollera via kod. Lite bångstyrig kan den vara, men den går att tämja. Att exempelvis få den att navigera till en given adress och plocka ut givna HTML-element ur sidan är trivialt, eftersom man har tillgång till HTML-dokumentet med DOM-träd och allt via WebBrowser-kontrollen.

Så vad jag gjorde var ett enkelt program som gick in på sidan med nämnt formulär, tittade igenom alla valbara telefonnummer och utvärderade vart och ett av dem mot en uppsättning regler. Detta resulterade i en viss mängd poäng per nummer – exempelvis gav det mycket poäng om numret slutade på två eller fler nollor, om det slutade på två likadana tal med tre siffror i varje, och så vidare.

Om poängen för det ”bästa” numret på sidan kom över en viss tröskel så stannade programmet och lät mig gå vidare med registreringen av abonnemanget. Annars laddades sidan om och en ny utvärdering gjordes. Om programmet stannade på ett nummer som jag inte tyckte om kunde jag klicka på en knapp för att få programmet att fortsätta leta.

På det sättet kunde jag efter några minuter utropa mig som ägare av 0735-95 96 00. Lätt som en plätt! Jag vet inte exakt hur många nummer som programmet gått igenom vid det laget, men jag skulle tro att det hade motsvarat åtminstone någon timmes manuellt sökande, i snitt (man kan förstås ha tur).

Jag hoppas verkligen att mitt lilla itererande inte åsamkat Tele2 någon form av skada – jag vet ju inte hur de här nummerserierna allokeras, om Tele2 ”beställer” dem löpande vid behov, men i och med att upplägget är sådant att man får fram nya nummer varje gång man öppnar sidan med formuläret så gissar jag att så inte är fallet. Och jag har ju inte ”hackat” deras tjänst i någon mening, bara surfat väldigt snabbt…

Och så var det med den saken. Programmet får du skriva själv om du vill göra samma sak, jag ville bara dela med mig av hur jag gick till väga.