Många webbutvecklare använder Yahoos Firebug-tillägg YSlow för att utvärdera prestanda på sina sajter och hitta aspekter med förbättringspotential. I princip kan man säga att YSlow utgår från ett visst regelverk och ger en sajt ett betyg inom ett antal olika grenar. Det hela viktas ihop till ett totalbetyg som mer eller mindre säger hur optimerad sajten är (från besökarens perspektiv – prestandaproblem på serversidan kan av naturliga skäl inte tas med i undersökningen).

En gren som de flesta mindre sajter får dras med låga betyg i är ”Use a Content Delivery Network (CDN)” – alltså att använda ett särskilt servernätverk specifikt för att leverera statiskt innehåll (som bilder, stylesheets, javascript etc.) till besökaren. Detta är normalt något som större webbplatser utnyttjar men som ”vanliga bloggare” och liknande kanske inte kan lägga pengar på. Och om man ändå lägger pengar på det och kör testet igen så är risken stor att man ändå får lägsta möjliga betyg. Varför? Jo, som standard känner YSlow bara till någon enstaka CDN-adress (sannolikt Yahoos egna CDN), och om man skaffat ett konto någon annan stans förstår YSlow inte att det faktiskt är ett CDN. Men det går att rätta till (åtminstone hjälpligt).

Läs vidare »

Gravt irriterande scenario: du vaknar typ 40 minuter före väckarklockan och känner dig utvilad, som en helt ny människa. Men eftersom det är så länge kvar tills du hade tänkt stiga upp så ligger du kvar och gottar dig, och somnar efter några minuter om. När klockan sedan ringer kan du knappt öppna ögonen och det känns som att du sovit två timmar totalt på hela natten. Du tänker att du borde ha gått upp när du vaknade första gången, men väckarklockan fick bestämma och den verkar ha en osviklig förmåga att ringa när det inte passar din kropp.

För rätt länge sedan skrev jag ett kort inlägg om en väckarklocka som tillsammans med ett litet armband loggar ens rörelser i sömnen och på det sättet kan väcka en när man sover som lättast, inom en halvtimme från en tid man själv ställt in. Det enda som hindrade mig från att köpa den direkt var priset, nästan 2000 kr. För en väckarklocka. Mah. Det finns som tur var andra alternativ.

Läs vidare »

Tidigare gick det att synka kontakter och kalendrar mellan sitt Googlekonto och iPhone, men idag har Google utökat sin tjänst ”Google Sync” med e-poststöd också. Det innebär att när man får mail så dyker de (hyfsat) direkt upp på telefonen, man behöver inte aktivt gå in och ”kolla mailen” och telefonen behöver inte periodiskt kika i inboxen. Nice!

Jag provade det nyss och det verkar fungera, men det är några sekunders fördröjning (kanske för att hela världen håller på och testar just nu). Sedan märkte jag att ett par lästa och etiketterade mail som låg i min inbox i Gmail inte syntes i telefonens inbox ens efter att jag manuellt uppdaterat den – men de verkar dyka upp efter hand. Konstigt. Man kanske inte ska dra några negativa slutsatser såhär de första timmarna dock.

Jag läste lite om varför det tagit sådan tid för Google att fixa detta, och det var lite småintressant faktiskt. Ironiskt (?) nog använder de en Microsoftteknik för att kringgå en Appleteknik, verkar det som. Det här blogginlägget har mer information.

Uppdatering: Att alla mail inte synkades ner i inboxen tror jag hade att göra med att telefonen som standard var inställd på att endast ta med mail som bara var några dagar gamla. Det gick att ändra, och nu verkar den ha fullt upp med att läsa ner en ordentlig hög… Man måste även ändra en inställning i telefonen om man vill att några andra mappar/etiketter än just inboxen ska ha push aktiverat.

För några dagar sedan skulle jag teckna ett nytt mobilabonnemang, och hade kommit fram till att ”Tele2 Snackis” skulle passa mitt användningsmönster. Jag gick in på Tele2:s sajt och klickade mig fram till det abonnemang jag var intresserad av och möttes då av ett formulär där jag kunde välja bland tio olika telefonnummer (visas på bilden nedan).

Inte helt förvånande så var jag inte intresserad av något av de nummer som formuläret föreslog, de kändes alla som mer eller mindre godtyckliga och inget som fastnar på minnet direkt. Missnöje så långt alltså.

I det här läget hade jag kunnat ringa till Tele2:s kundtjänst och bett dem lägga upp abonnemanget – de har säkert en bättre överblick över tillgängliga nummer och kan hitta något som är lätt att komma ihåg. Men eftersom jag skyr kontakt med andra mänskliga varelser (plus är en nörd) ville jag lösa detta själv.

Nyckeln i det hela visade sig vara att om jag gick bakåt i webbläsarens historik och klickade på länken som öppnar formuläret igen så fick jag tio nya nummer. En möjlighet för lite hederligt manuellt, enformigt arbete öppnade sig. Efter att ha klickat fram och tillbaka en stund utan att hitta några särskilt grymma nummer tröttnade jag. Det var inte bara tråkigt, utan även väldigt lätt hänt att missa ett bra nummer; människan är visserligen bra på att känna igen mönster, men det var för den sakens skull inte trivialt att genom inspektion på kort tid avgöra om något av de presenterade numren exempelvis slutade på grupper av likadana tal om två eller tre siffror, bestod av jämna tio- eller hundratal, hade snyggt stigande eller fallande ordning och så vidare. Det finns helt enkelt för många mönster som passar in på ”bra” telefonnummer. Jag behövde en automatisk lösning.

Genom tidigare experimenterande har jag stiftat bekantskap med WebBrowser-kontrollen som finns tillgänglig för Winforms-.NET-program. Det är i princip ett Internet Explorer-fönster som man kan lägga in i sitt eget GUI och kontrollera via kod. Lite bångstyrig kan den vara, men den går att tämja. Att exempelvis få den att navigera till en given adress och plocka ut givna HTML-element ur sidan är trivialt, eftersom man har tillgång till HTML-dokumentet med DOM-träd och allt via WebBrowser-kontrollen.

Så vad jag gjorde var ett enkelt program som gick in på sidan med nämnt formulär, tittade igenom alla valbara telefonnummer och utvärderade vart och ett av dem mot en uppsättning regler. Detta resulterade i en viss mängd poäng per nummer – exempelvis gav det mycket poäng om numret slutade på två eller fler nollor, om det slutade på två likadana tal med tre siffror i varje, och så vidare.

Om poängen för det ”bästa” numret på sidan kom över en viss tröskel så stannade programmet och lät mig gå vidare med registreringen av abonnemanget. Annars laddades sidan om och en ny utvärdering gjordes. Om programmet stannade på ett nummer som jag inte tyckte om kunde jag klicka på en knapp för att få programmet att fortsätta leta.

På det sättet kunde jag efter några minuter utropa mig som ägare av 0735-95 96 00. Lätt som en plätt! Jag vet inte exakt hur många nummer som programmet gått igenom vid det laget, men jag skulle tro att det hade motsvarat åtminstone någon timmes manuellt sökande, i snitt (man kan förstås ha tur).

Jag hoppas verkligen att mitt lilla itererande inte åsamkat Tele2 någon form av skada – jag vet ju inte hur de här nummerserierna allokeras, om Tele2 ”beställer” dem löpande vid behov, men i och med att upplägget är sådant att man får fram nya nummer varje gång man öppnar sidan med formuläret så gissar jag att så inte är fallet. Och jag har ju inte ”hackat” deras tjänst i någon mening, bara surfat väldigt snabbt…

Och så var det med den saken. Programmet får du skriva själv om du vill göra samma sak, jag ville bara dela med mig av hur jag gick till väga.